I natt har jag ägnat mig åt att hosta frysa och vända mig en biljon gånger, alltså har jag typ sovit 1 timma. Jag frös och de värkte så mycket i min kropp på spårvagnen att jag seriöst räknade mina sista minuter. Tack och lov överlevde jag resan till jobbet med livet i behåll, frågan är bara om jag har sammlat på mig tillräckligt med tur för att överleva dagen??? Jag har liksom inte tid att vara sjuk det räcker med att Linus ligger hemma med feber och är ynklig, med all rätt. Så nu sitter jag på jobbet och försöker att ignorera de faktum att jag fryser ända in i benmärgen och att de kliar så i halsen att jag har god lust att ta diskborsten å köra ner i halsen.
Något som är positivt dock är att jag är feberfri i alla fall:)